Vi måste få diskutera invandringspolitiken på ett nyanserat sätt

”Nej, alla SD-väljare är inte rasister”

Skriver Sanna Raymani SvDs ledare den 14 september 2014. Hon fortsätter – Så varför växer de?

Jag har med förundran och viss oro följt debatterna innan valet och nu inte minst alla inlägg på facebook och andra sociala media där så många, så lättvindigt sätter likhetstecken mellan rasism och de som vill diskutera invandring över huvud taget. För mig (och ordboken…) är rasism att ge människor olika värde på grund av deras hudfärg. Nyckeln i sammanhanget är olika värde! Det är för mig helt uteslutet att värdera människor.

Däremot, att kunna/få ha en öppen diskussion (utan inblandning av slagorden -”du är rasist”) om hur vi ska ta emot flyktingar och andra invandrare är för mig oerhört viktigt i en demokrati. För om vi inte kan få diskutera alla frågor i vår demokrati – har vi inte längre en öppen demokrati. Då har vi censur och förtryck – dvs det som de som idag skriker rasist säger sig vilja undvika.

Reaktionerna på Sara Skyttedals inlägg under DN Debatt den 17 september lät inte vänta på sig. Flera tog avstånd, andra raljerade och några drog sig inte för att koppla ihop Saras inlägg med främlingsfientlighet.

Att inte få diskutera invandringspolitik på ett nyanserat sätt oroar mig. Jag tror att det är en orsak till SDs stora framgång. Frågeställningen måste upp på alla politiska partiers agenda och det nu. Annars riskerar vi att SD växer sig allt starkare och starkare för varje år.

Ett tankeexperiment – Du bor i ett hus på säg 100 m2 – i det huset bor 4 personer, gott om plats – javisst, alla har eget rum, lyxigt värre.

Runt om huset finns ytterligare 20 hus av motsvarande storlek och med ungefär samma antal boende. Det är så många hus som finns på den platsen. Nu är platsen omgärdad av ett staket så husen ligger ganska skyddade men utanför staketet finns många människor som inte har någon stans att bo. Självklart vill de som bor i husen hjälpa de som inte har någonstans att bo. Utanför staketet är det tät skog, det betyder att de som bor i husen ser bara några enstaka människor där ute. De tar snällt emot alla de ser, det är ju inte så många. Efter ett tag bor 10 personer i varje hus på 100 m2. Nu börjar det kännas lite trångt men mer plats finns ju eller hur? Nu har det kommit några skogsmaskiner till skogen utanför staketet och insikten om att det finns massor med människor där ute som också behöver hjälp har nått de som bor i husen. Vad gör dom?

En del kommer säkert att säga – släpp in dom som står utanför – ”öppna era hjärtan”, andra kommer att säga – ”vi måste börja diskutera en gräns för antalet” vi kan ta emot, ytterligare någon säger – varför kan de inte bo utanför staketet, vad kan vi göra för att hjälpa dom med det? Vem har rätt och vem har fel?? Vet inte, men för mig är det helt klart att vi måste kunna föra en dialog av typen – hur många fler får plats i våra hus? Kan vi bygga ut för att få plats med fler? Hur lång tid tar det? Dvs hur många kan vi ta emot per år? Vad behöver de som vi tar emot, vilket liv kan vi erbjuda dom? Vilka krav behöver vi ställa på de som vi tar emot? Kan de hjälpa till att bygga ut? Och återigen kommer det att räcka – hur mycket vi än anstränger oss, kommer det att räcka, måste vi sätta en gräns eller kan vi göra på något annat sätt?

Vi är ju ändå rätt många som bor i husen nu och vi har alla olika erfarenheter vi kan bidra med. Tillsammans borde vi kunna komma på många bra lösningar. Så öppna era sinnen och låt oss diskutera frågan på ett nyanserat sätt!

 

Öppet brev till SVT och Radiotjänst

Tankar angående STV Play och TV-licens

 

Jag tycker det är alldeles utmärkt att SVT lagt upp sitt programutbud så att det går att nå via internet. Det gör Tv-tittandet flexibelt, individuellt och är väldigt kundinriktat. Det enda kravet är att du betalar din TV-licens. Det är OK, så har även många dagstidningar det t ex DN. Som prenumerant har du tillgång till hela papperstidningen via internet – även gamla nummer – det är utmärkt, kundvänligt och så.

 

Här slutar likheten OCH kundvänligheten. DN – vinner! Ty för att komma åt papperstidningen via internet måste du vara prenumerant  och när du är prenumerant får du inloggningsuppgifter så att du kan logga in på DNs hemsida och nå pappertidningen!! Fiffigt va? DN utnyttjar tekniken ett steg längre de lägger papperstidningen EFTER en inloggning… De kräver inte att ALLA i hela Sverige som kan koppla upp sig på internet ska prenumerera på DN.

 

Det tycker jag är kundvänligt.

 

Men det kräver SVT, varför då? Varför kan inte SVT lägga sina play-program efter en inloggning – en inloggning som alla som betalat TV licens kommer åt och inga andra,. Vad är det som är så svårt? Tekniken finns – vet ni inte det?

 

Att kräva att man ska betala TV licens för att kunna boka en teaterbiljett, beställa mat på en restaurang eller besöka sitt barnbarn det är inte bara klumpigt det är helt … absurt.

 

Vad är problemet?

Nu krävs TV-lincens för att boka en flygbiljett…

I gårdagens Metro kunde vi läsa att datorägare tvingas att betala TV-avgift. Det fastslog förvaltningsrätten i Luleå i måndags. Det innebär att alla som har utrustning som kan ansluta till internet måste betala TV-licens.

I måndagens Metro kunde vi läsa om Solweig som inte kunde resa och hälsa på sitt barnbarn för att hon inte kunde köpa en flygbiljett på flygplatsen. Det gick nämligen bara att göra via Internet!!!

 

Alltså måste du betala TV-licens för att kunna flyga och hälsa på ditt barnbarn!!

 

Vad är detta? Idioternas förlovade land?

Sluta sträva efter ett kontantlöst samhälle – det blir omänskligt

Sluta sträva efter ett kontantlöst samhälle – det blir omänskligt. Det blev jag varse 15.04 igår eftermiddag.

Det hela började med att mamma fick en utbetalningsavi från Konsum på 1400:-. Mamma är 88 år – hon har alltså levt större delen av sitt liv i kontantsamhället så för henne var utbetalningsavin ett bekymmer. Att lösa in den i en affär skulle kosta 25:- , om de ens skulle kunna ge henne hela beloppet. Att handla för pengarna var inte ett alternativ – så mycket handlar hon inte för på  en gång. Så vad göra – hon ringde mig och bad om hjälp. Jag föreslog att hon skulle lägga den i kuvertet med postgiroinbetalningarna. Nej det gick inte de var redan postade och checken skulle hinna gå ut innan nästa månad. Men du kan kanske lägga den i ett postgirokuvert ändå – föreslog jag. Nej Posten litar jag inte på längre sa mamma och jag höll med… Alltså vi måste åka till ett bankkontor och sätta in pengarna på hennes konto. Jag trodde lite naivt att eftersom vi inte skulle ta ut några kontanter kunde vi göra det på vilket kontor som helst, men bäst att kolla. Det gick inte – närmaste kontor från Gullmarplan var Liljeholmen. Alltså Liljeholmen nästa.

15.04 steg vi in på bankkontoret i Liljeholmen.

Egentligen borde jag inte behöver skriva mer här – alla som läser vet ju att det var den 27:-e igår o att det är helg i morgon… 15.04 var det 34 personer före i kön och 2 kassor med aktivitet i. Bankkontoret var mycket litet- det stod folk överallt, de satt i fönsternischen, mellan dörrarna, i trappan upp till kontoret på övervåningen, på rullatorer, trängdes på de få sittplatser som fanns – de stod på varje tillgänglig yta – flera gick ut och väntade. Kassörskan närmast oss hade en sportflaska med vatten som hon drack ur med jämna mellanrum – nog kändes det som ett maratonlopp för henne alltid – eller straffkommendering…

Min mamma är gammal och de som ser internet som frälsaren kan säga att – ja, ja om några år är de inte kvar – de gamla som inte gör sina bankärenden på internet. Då kan jag meddela att – Det är inte sant! Näe  – för mamma var inte yngst där på bankkontoret. De allra flesta på bankkontoret var yngre – du läste rätt – de var yngre, mycket yngre. De stod där för att de skulle betala sina räkningar – kontant eller för att de skulle föra över pengar till olika konton. Det betyder att det kommer att finnas massor med människor som av olika skäl inte kan göra sina bankärenden på internet – under lång tid framöver. Och då menar jag inte kan, av resursskäl – ekonomiska och andra. Människor som redan är utsatta. Människor som måste stå minst en timme i kö för att betala sina räkningar och som tack för det får betala 50:- per ärende!!

För mig känns det förnedrande att se alla de som av olika skäl inte passar in i vårt teknifierade samhälle ska bli hänvisade till två kassor i Liljeholmen – oberoende av var de bor (närmaste alternativ var Folkungagatan eller City). Sverige år 2013 borde ha råd att möta människor ansikte mot ansikte – att se varandra och att hjälpa varandra. Att stå nästan en timme i kö är inte rätt varken för de som tvingas göra det eller för bankpersonalen.

Sluta drömma om ett kontantlöst samhälle – inför fler bankkontor som hantera pengar!

 

Varför ska vi förlåta?

Tänker på ordet förlåta – att förlåta kan kännas svårt till och med omöjligt, så varför förlåta? För vem skull ska jag förlåta? Motsatsen till att förlåta är att stänga av, förtränga, stänga ute en person eller händelse. Att stänga ute tar en massa energi. Så min erfarenhet är att det i första hand är för din egen skull du bör förlåta. Att inte förlåta tar energi från dig själv. Energi att förtränga, att inte gilla, att kanske hata eller stänga av. Allt det tar en massa energi av dig i det fördolda. Precis som när en dator använder en massa minne till processer som inte syns. Gör datorn en massa saker i bakgrunden kan det bli så att du helt plötsligt inte kan göra det du vill. Systemet kanske till och med hänger sig. När du förlåter frigör du energi och kapacitet för att göra saker du gillar. Du blir fri – fri att göra det du vill – fri att lägga energin på saker du vill göra – saker du vill tänka på istället – medvetet. Att förlåta är stort – stort för dig själv. Att förlåta är att återta kontrollen över din energi, dina tankar. Att förlåta är för din skull.

Tragedin med hundarna som jagade hästarna hade kunnat undvikas

En hund som jagar en häst som springer är en naturlig instinkt. Det är vi hund- och hästägare som måste hjälpa våra djur så att de inte orsakar en tragedi. Helgens händelse med två hundar som jagade tre hästar är en tragedi för alla inblandade. För Ryttarna som blev både allvarligt skadade och skrämda. För hundägaren som miste sina hundar och för hundarna som miste sina liv. Sånt här bör inte få hända. Vad kan vi göra för att undvika att ett möte hundar – hästar slutar såhär illa?

Givetvis bör hundägaren ha sån pli på sina hundar att de inte jagar hästar. Men det är att förenkla att lägga allt ansvar på hundägarna (även om hundägarna har det fulla juridiska ansvaret). Hundens instinkt är att jaga det som flyr. Vissa hundar gör det mer än andra. Hästars instinkt är att fly. Men även som ryttare kan du ta ditt ansvar och minska risken för skador i samband med jagande hundar. Som ryttare kan du aldrig veta när du möter en lös hund därför är det bra att göra vad du kan så att inte mötet slutar i en tragedi. Ett sätt att förebygga är att jobba med din relation till din häst så att den lyssnara på dig även i stressade situationer. Ett annat sätt är att låta din häst möta hundar så ofta som möjligt så att den är van vid hundar. När mötet med jagande hund väl är ett faktum, stanna din häst och vänd den mot hundarna. Ingen normalt funtad hund (jägare) fortsätter sin jakt när bytesdjuret plötsligt går till anfall och beter sig som ett rovdjur, dessutom ett rovdjur av mångdubbla storleken.

Jag möter ofta lösa hundar när jag rider. En gång när jag var ute och galopperade fick fem lösa jaktlabradorer syn på oss och började jaga mig och hästen. Jag stannade hästen och vände henne mot hundarna. Alla fem tvärstannade och vände tillbaka till sina ägare. Detta har gjort många gånger – alla med samma resultat.

Till ryttare vill jag säga: Jobba med relationen till din häst så att ni litar på varandra – Sluta fly och rör dig mot hundarna.

Till hundägare vill jag säga: När du har din hund lös – tänk på att en vanlig söndagsprommenad kan sluta med avlivning om du tappar kontrollen över hundarna.

 

Om inre och yttre ledarskap

Att vara ledare betyder att någon frivilligt vill följa. Det handlar om att ha vissa förmågor. Förmåga att förstå dig själv och andra. Förmåga att uttrycka dig så att du blir förstådd. Förmåga att sätta rimliga mål och gå mot målen, själv eller tillsammans med andra. Olika människor har olika förutsättningar att vara goda ledare. Det som är gemensamt för alla goda ledare är att de har övat upp sina förmågor. Precis som goda idrottsmän har övat upp sina förmågor. Många verkar dock tro att det går att studera – läsa sig till ett ledarskap. Men ingen skulle tro att Stefan Holm skulle kunna vinna en höjdhoppstävling genom att studera höjdhopp. Men självklart, ett visst mått av teori behövs, det behöver idrottaren också. Men det som framförallt behövs är att öva. Testa olika tekniker i olika situationer och öva. Öva tills förmågan att leda sig själv och andra sitter i ryggmärgen. Tills insikterna har nått magen. Det är först då som ledarskapet finns där, även i pressade situationer. Precis som OS vinnaren har övat så att han eller hon klarar att prestera på topp även under stark press. När det gäller ledarskap behövs dessutom en tydlig koppling till ledarens mognad, självkänsla och äkthet. Den är till stor del en produkt av självreflektion och förmågan att reflektera både över sig själv och andra. För att lära dig något behöver du också vara öppen för feedback. Det är genom reflektion av vad som hände och feedback som du kan avgöra vad du vill behålla eller ändra, av det du gjorde. Genom att vara öppen för feedback kan du utvecklas dit du vill. Självklart går det lättare för en person som har talang för att bli en god ledare att bli det. Men alldeles oavsett talang så kan vi alla förbättra vårt ledarskap. Alla kan inte vinna OS i höjdhopp men alla skulle kunna höja ribban några centimeter till.

Detta och mer därtill kan du läsa om i min nya bok Viljans Väg. Vill du veta mer/beställa kontakta mig på info@ellgiza.se

Boken är på 100 sidor och kan beställas på www.vulkan.se, Adlibris eller Bokus.

Har vi skapat ett skolsystem som missgynnar killar?

Läste i DN inför högskolestarten att 63% av alla antagna är tjejer och 37% killar.

När jag växte upp på 60/70-talet var det mycket tal om jämställdhet, kvinnor kan och kvotering. Och det behövdes, då var antalet kvinnor som läste vidare mycket mycket lägre än idag.

När jag gick ut KTH på 80-talet och precis börjat jobba var jag ungefär lika exotisk som en sällsynt orkide. Kommer ihåg att jag blev stoppad av folk som bara ville titta på mig ungefär som att KTH-utbildade kvinnor inte fanns. Mycket har gjorts för att få kvinnor att utbilda sig – helt klart. Men hallå! Har vi lyckats när 67% av alla som börjar på högskolan 2011 är kvinnor?!

Jag vägrar att tro att kvinnor generellt sett är bättre än männen lika dant som att jag vägrar att tro att männen generellt sett var bättre än kvinnorna förr. Min fulla övertygelse är att det finns lika många smarta män som kvinnor. Så vad har hänt? Har vi fått en skola som konsekvent gynnar tjejer på killarnas bekostnad? För inte kan väl killarna plötslig ha gått och blivit mindra smarta än tjejerna…

Dags för ny paroll? Killar kan!

Att återfå insikten att du kan påverka ditt liv

Den här berättelsen handlar om en brännskadad kvinna som fick en insikt som skulle komma att förändra hennes liv.

Vi var på Elfvik och jobbade med hjälp av våra hästar. Det var en fantastisk höstdag med sol och värme i luften. Uppgiften deltagarna fick var att berätta för mig vad de ville ha ut av vår nästa övning – som tidigare kom svaret – jag vet inte. Ok sa jag vi har 1,5 timme på oss, nu går jag och hämtar hästarna när jag kommer tillbaka vill jag ha ett svar, sen gick jag. Kvar stod fem häpna personer.

När jag kom tillbaka sa de: Vi vet inte vad vi vill. Det var så länge sen vi tänkte på vad vi vill så vi har glömt vår vilja. Ok, sa jag då kanske vi ska jobba på att hitta den. – Det var som att släppa fördämningarna. Det formligen forsade ur deltagarna undertryckta drömmar. En kvinna sa – Jag känner mig så utanför. Jag skulle verkligen vilja känna mer samhörighet med andra människor. Fint sa jag då jobbar vi med det.

Vi kom till ridbanan och hästarna började vandra runt och undersöka om det fanns något spännande där, medan kvinnan fick i uppgift att ta fram lite olika saker och bygga något som symboliserade det hon ville belysa. – Hur gör jag det, sa hon. Vet inte, svarade jag men börja med att gå och bär fram lite saker så ska du se att det ordnar sig. Hästarna var måttligt intresserade av vad vi gjorde, de gick fortfarande och undersökte omgivningen, men det började komma fram saker på banan. När kvinnan var klar hade hon tagit fram ett antal små skyltar och ställt i en hög och lagt ett rep i en cirkel runtomkring. Ok sa jag vad symboliserar detta. – Jag skulle vilja komma in till gemenskapen som skyltarna har i mitten av cirkeln. Ok hur då – vad vill du ska hända? – Att vi och hästarna samlas i ringen.  – Men – nä det går inte det var en dum övning – cirkeln är alldeles för liten, hästarna får inte plats. – Jag tycker det är en jättebra övning, vad kan du göra annorlunda för att det ska gå? …. – Hmmm – jag kan göra cirkeln större! Ok – gör det. Med lite hjälp gjorde vi cirkeln större. Vad vill du ska hända nu? – Jag vill att vi går tillsammans in i cirkeln och att hästarna kommer dit till oss. Ok, sa jag och vi gick in. Nu hade hästarna börjat intressera sig för vad som hände och tittade nyfiket upp.  Långsamt började de närma sig cirkeln och oss som stod där. Alldeles utanför repet stannade de, nosade på det och såg ut som om de funderade. En tog ett steg in i cirkeln men drog sen tillbaka hoven och båda hästarna vek av och gick iväg. – Jag visste det, det var en dum övning, dom vill inte vara med mig, sa kvinnan. Och var på väg att ge upp. Nej sa jag, vi tar det från början vad såg vi? Hästarna kom ju faktiskt fram till cirkeln och oss. Men dom stannade utanför repet/gränsen. En tog ju till och med ett litet steg in. – Ja men jag vill ju att de ska komma närmare, sa kvinnan. – Ja, så vad kan du göra annorlunda då, sa jag? ….. Hästarna hade vid det här laget vandrat iväg till andra änden av ridbanan. ……. – Jag kanske skulle öppna upp mer, sa kvinnan efter att ha funderat ett tag. Bra sa jag, hur gör du det?  Hon gick då fram till repet och tog bort halva cirkeln. Då kommer båda hästarna, från andra sidan ridbanan, fram till oss, in i cirkeln och den ena läggar huvudet i kvinnans famn och den andra ställer sig mycket nära och sen står de bara kvar…. Tystnaden var total.

– Det kanske beror på mig, jag kanske skulle öppna mig och släppa in andra mer.

Du uttrycker dig inte bara med ord

Ditt kroppsspråk och den energi du sänder ut är minst lika viktigt om inte mer. Enligt en undersökning som BBC har gjort utgör minst 90 % av all vår kommunikation av det ordlösa språket, kroppen (gester och mimik), röstläget, utstrålningen och bara knappt 10 % med ord. När orden och kroppen säger samma sak blir budskapet tydligt.

När vi vill bli medvetna om och förfina vårt ordlösa språk har vi stor glädje av att träna tillsammans med hästar. För hästarna är 99 % kroppsspråk. Ett språk som de utvecklat och förfinat under årmiljonerna. Det är när vårt kroppsspråk och det vi säger hänger ihop som vi blir trovärdiga och som omgivningen vill lyssna på oss, verkligen lyssna. Då har vi så mycket lättare att nå fram och påverka vår omgivning på ett positivt sätt.

Och det är när omgivningen verkligen vill lyssna på det vi har att säga som vi verkligen når fram med vårt budskap. Och det är
ju det vi vill innerst inne – att någon ska lyssna på oss att vi ska bli sedda som den vi är o inte behöva vara någon som vi tror att andra vill att vi ska vara.