”Nej, alla SD-väljare är inte rasister”
Skriver Sanna Raymani SvDs ledare den 14 september 2014. Hon fortsätter – Så varför växer de?
Jag har med förundran och viss oro följt debatterna innan valet och nu inte minst alla inlägg på facebook och andra sociala media där så många, så lättvindigt sätter likhetstecken mellan rasism och de som vill diskutera invandring över huvud taget. För mig (och ordboken…) är rasism att ge människor olika värde på grund av deras hudfärg. Nyckeln i sammanhanget är olika värde! Det är för mig helt uteslutet att värdera människor.
Däremot, att kunna/få ha en öppen diskussion (utan inblandning av slagorden -”du är rasist”) om hur vi ska ta emot flyktingar och andra invandrare är för mig oerhört viktigt i en demokrati. För om vi inte kan få diskutera alla frågor i vår demokrati – har vi inte längre en öppen demokrati. Då har vi censur och förtryck – dvs det som de som idag skriker rasist säger sig vilja undvika.
Reaktionerna på Sara Skyttedals inlägg under DN Debatt den 17 september lät inte vänta på sig. Flera tog avstånd, andra raljerade och några drog sig inte för att koppla ihop Saras inlägg med främlingsfientlighet.
Att inte få diskutera invandringspolitik på ett nyanserat sätt oroar mig. Jag tror att det är en orsak till SDs stora framgång. Frågeställningen måste upp på alla politiska partiers agenda och det nu. Annars riskerar vi att SD växer sig allt starkare och starkare för varje år.
Ett tankeexperiment – Du bor i ett hus på säg 100 m2 – i det huset bor 4 personer, gott om plats – javisst, alla har eget rum, lyxigt värre.
Runt om huset finns ytterligare 20 hus av motsvarande storlek och med ungefär samma antal boende. Det är så många hus som finns på den platsen. Nu är platsen omgärdad av ett staket så husen ligger ganska skyddade men utanför staketet finns många människor som inte har någon stans att bo. Självklart vill de som bor i husen hjälpa de som inte har någonstans att bo. Utanför staketet är det tät skog, det betyder att de som bor i husen ser bara några enstaka människor där ute. De tar snällt emot alla de ser, det är ju inte så många. Efter ett tag bor 10 personer i varje hus på 100 m2. Nu börjar det kännas lite trångt men mer plats finns ju eller hur? Nu har det kommit några skogsmaskiner till skogen utanför staketet och insikten om att det finns massor med människor där ute som också behöver hjälp har nått de som bor i husen. Vad gör dom?
En del kommer säkert att säga – släpp in dom som står utanför – ”öppna era hjärtan”, andra kommer att säga – ”vi måste börja diskutera en gräns för antalet” vi kan ta emot, ytterligare någon säger – varför kan de inte bo utanför staketet, vad kan vi göra för att hjälpa dom med det? Vem har rätt och vem har fel?? Vet inte, men för mig är det helt klart att vi måste kunna föra en dialog av typen – hur många fler får plats i våra hus? Kan vi bygga ut för att få plats med fler? Hur lång tid tar det? Dvs hur många kan vi ta emot per år? Vad behöver de som vi tar emot, vilket liv kan vi erbjuda dom? Vilka krav behöver vi ställa på de som vi tar emot? Kan de hjälpa till att bygga ut? Och återigen kommer det att räcka – hur mycket vi än anstränger oss, kommer det att räcka, måste vi sätta en gräns eller kan vi göra på något annat sätt?
Vi är ju ändå rätt många som bor i husen nu och vi har alla olika erfarenheter vi kan bidra med. Tillsammans borde vi kunna komma på många bra lösningar. Så öppna era sinnen och låt oss diskutera frågan på ett nyanserat sätt!